Avkopplad

Koltrasten liksom förföljde mig med sitt vänliga kvittrande. Morgonsolen strålade rakt emot mig från en vaknande stad. De rytmiska paddeltagen förde mig närmare min destination i ett behagligt tempo. Vem hade trott att man skulle ta sig till jobbet på detta sätt – eskorterad av Åsundens svalkande vågor – för ett år sedan? Då var svordomar i bilen mer vanligt under pendlingsresan till Jönköping. Poliskontroller i Bottnaryd. Irriterande två-plus-ett-vägar där alla vill köra om varandra när en fil blir två. 

Jag har alltid fnyst åt mindfulness och tänkt att det här med närvarande i nuet och att ta in det som sker på ett sinnligt vis är till för arbetslösa och sjukskrivna som har tid med dylikt. Nu kändes det dock naturligt att ta in vågskvalpet, morgonsolen som blänkte i vassen och fåglarnas symfoni. Och detta var alltså bara en transport till jobbet på kontorshotellet på Strandgatan, men utan rusningstrafik och lastbilar. Att jag sparar pengar är en sak men viktigare är att jag har makten att välja var jag lägger mitt livskapital. Vill jag ägna mitt liv åt att sitta irriterad i en bil när jag istället vällustigt kan glida fram på vattnet och ändå nå mitt jobb för samma syfte? Det hade säkert också funkat att ta en hundpromenad till kontoret och sedan ha Sofia, min cockerspaniel, under skrivbordet förutsatt att ingen av kollegorna har hundallergi eller cockerspanielfobi. 

Biolog-Kajsa, som har kontor vägg-i-vägg, brukar träna på utegymmet i Ulricaparken på lunchen. En annan kollega går hem på matrasten och äter med sin mamma bara för att hon kan det. Det här med att jobba nära är inte så dumt. Det är nog ett typiskt åldersfenomen att man blir lite mer finsmakare vad gäller allt. Man gillar att välja och att välja innebär också att välja bort. När man är trettioplussare vill man inte längre umgås med människor som suger svettiga träbollar, så att säga. Och man dricker inte längre äckliga viner bara för att de är billiga. Lite så tror jag också att vi människor har börjat reflektera också över hur vi bor, jobbar och transporterar oss. 

Solen hade nog tagit rejält på axlarna denna morgon och musklerna hade också fått sig en genomkörare helt klart. Se där, ja! Bryggan där jag brukar hoppa upp och lyfta i land kajaken var nu inom räckhåll. Arbetsdagen hade definitivt hade kunnat börja sämre.

Bengt Holmgren

Jag har arbetat inom IT-branschen under många år. Man kan säga att när jag öppnade dörren och steg in till min första anställning som Datakonsult så gick hålkorten ut genom den andra dörren. Om det var någon slags recension är fortfarande oklart. Utöver en lång karriär inom IT i olika roller har jag också gett ut två böcker, den första ”Kommunalrådet och It-teknikern” utspelas i en stad som påminner om Ulricehamn. I den andra boken, ”Med ketchen Diligence mot Västindien”, berättar jag om en ungdomsseglats till Västindien.

Här, under rubriken Tänk om, kommer jag att skriva om det jag tycker är roligt att skriva om. Vad det är får du se …

Monica Olsson Rydh
Copywriter, krönikör, författare, poet, humorskribent

”Jag vill ogärna hamna i ett pennfack. Inget skrivuppdrag är för mig främmande. Be mig gärna att skriva en: B2B-text, krönika, teveserie, begravnings-dikt, slogan, dramapjäs, pressrelease, hemsidetext, humorsketch, annons-rubrik, roman eller redaktionell text!”

Ring, så skriver jag!

www.monicasskrivbyra.se
skriv@monicasskrivbyra.se

© Copyright Bengt Holmgren, Monica Olsson Rydh