Dunning – Kruger eller var det Kruger – Dunning?

Klockan var 15:02, semlorna stod i mitten av bordet och de lystna satt runt om i fåtöljerna. Just idag hade till och med några extra stolar fått dras fram. När det var semmeldags var uppslutningen god, speciellt som det var gratis för de flesta, kontorshotellet bjöd.

Frans lutade sig snabbt fram och drog till sig en extra stor. ”Ha, ha, man får passa på och vara snabb så man får en som passar ens egen storlek”, frustade han och fortsatte: ”Nu avslöjas vilka av damerna som har en diskret mustasch, ha, ha. Pudersockret fastnar direkt i minsta småfjun. Ha, ha!”

Det såg nästan ut som om någon av ”damerna” tvekade lite när Sara snabbt svarade: ”Ja, på din helikopterplatta lär inget fastna i alla fall!”

Alla runt bordet plockade åt sig en semla och det blev tyst några minuter medan de började äta. Det fanns olika tekniker, Lasse påpekade det med att säga att det borde finnas en manual för hur man äter semla. Ska man börja med att äta locket för sig och sedan resten, skulle locket ingå i varje tugga, var det okej att använda locket som sked för att sleva i sig grädden? 

Saras metod var att skrapa av all grädde innan hon åt semlan. Frans tittade lystet på högen av grädde hon ratade men kunde, ovanligt nog, inte med att fråga om han fick ta den.

Många hade synpunkter, många starka argument drogs, många var bergfasta i sina åsikter.

”Har ni hört talas om Dunning-Kruger-effekten?” sa Glenn och fortsatte: ”Eller heter den Kruger-Dunning-effekten? Skit samma, har ni hört talas om den?”

Några nickade, några skakade på huvudet, de försiktiga gjorde en otydbar rörelse med huvudet.

Glenn lade ihop de nekande vridningarna med de otydbara, fann att en majoritet inte visste vad det var och började därför förklara.

”Jo, de här personerna, Dunning och Kruger, har forskat och kommit fram till att ju mer okunnig eller inkompetent någon är, desto högre skattar de sin kompetens. Lär man lite om något tror man sig veta mer än vad en professor eller doktorand vet, de vet att de vet lite om ett område.” 

”Hur klassar du din egen kompetens på just det här området?” frågade Frans i en ovanligt klok och förslagen kommentar.

”Jag vet nästan ingenting annat än vad jag just berättade”, svarade Glenn slugt och föll inte i fällan. ”Hur är det med dig, inom fastighetsbranschen borde det väl finnas många som tror sig veta mycket?”

”Jag vet inte, jag har inte forskat på det. Men vad beror det där på?”

”Jag tror”, bröt Percy in, ”Jag tror man kan använda en liknelse.” Han tittade på Frans som vällustigt sög ren fingrarna från semmelgrädde. Hans bordsskick när det gällde att äta semla lämnade en del att önska.

”Om man tänker sig att gummit i en ballong motsvarar en kunskaps yttre gräns och luften i den kunskapen, så är kunskapens yttre gräns liten för en tom ballong, eller hur? Någon som är medveten om detta förstår självt att den vet lite eftersom volymen på ballongen är liten, eller hur?”

Några nickade medan andra undrade vart han var på väg.

”Om man pumpar in luft, det vill säga kunskap, får man mer kunskap samtidigt som ballongens ökande volymen ökar kunskapens yttre gräns, eller hur. En klok person vet då att eftersom jag kan mer så vet jag mindre än vad jag trodde, eller hur?”

Frans tittade skeptiskt på honom: ”Ju mer jag vet desto mindre vet jag? Eller hur?”
”Nej, jag vet mer men jag vet att jag inte vet så mycket eftersom jag med mer vetande vet att det finns ännu mer att veta!”
”Har du funderat på att gå in i politiken, bli utbildningsminister? Har för mig att man höll på med ballonger i mängdlära”, sa Frans och reste sig för att gå och författa några husannonser.
”Jag förstår vad du menar”, sa Lasse till Percy och några andra nickade instämmande.
”Kruger ska visa hur färre kvadratmeter blir större yta nu”, ropade Frans med ett skratt från sitt rum.
Percy suckade och lämnade med de sista kaffebordet medan kontorsvärden samlade in semmelpåsarna.

Signatur: BeHo
Datum: 19/1-23

Bengt Holmgren

Jag har arbetat inom IT-branschen under många år. Man kan säga att när jag öppnade dörren och steg in till min första anställning som Datakonsult så gick hålkorten ut genom den andra dörren. Om det var någon slags recension är fortfarande oklart. Utöver en lång karriär inom IT i olika roller har jag också gett ut två böcker, den första ”Kommunalrådet och It-teknikern” utspelas i en stad som påminner om Ulricehamn. I den andra boken, ”Med ketchen Diligence mot Västindien”, berättar jag om en ungdomsseglats till Västindien.

Här, under rubriken Tänk om, kommer jag att skriva om det jag tycker är roligt att skriva om. Vad det är får du se …

Monica Olsson Rydh
Copywriter, krönikör, författare, poet, humorskribent

”Jag vill ogärna hamna i ett pennfack. Inget skrivuppdrag är för mig främmande. Be mig gärna att skriva en: B2B-text, krönika, teveserie, begravnings-dikt, slogan, dramapjäs, pressrelease, hemsidetext, humorsketch, annons-rubrik, roman eller redaktionell text!”

Ring, så skriver jag!

www.monicasskrivbyra.se
skriv@monicasskrivbyra.se

© Copyright Bengt Holmgren, Monica Olsson Rydh