Ett original …

För de många som bara kände Percy ytligt kunde han framstå som en udda person. Ett original, en nörd, eller som en från Norrland kommen äldre besökare sa, en något eljest.

Det var många som inte kände Percy, om man ska vara ärlig som många säger när de vill understryka något, som om de annars vanligtvis ljuger. Ska man var ärlig var det nästan hela jordens befolkning som inte kände honom. Så är det för de flesta, men det gör honom inte till en udda, nördig eller eljest person.

Man får nog säga att han vad gäller uddighet, nördighet eller eljesthet inte heller stack ut fett, som en trettonårig skulle säga. På så sätt var han inget original för som original var han inte särskilt originell.

Så på vilket sätt var Percy, detta oorginella original ett original? Låt oss denna gång begränsa oss till delar av hans klädsel.

Året om föredrog han kortärmade och rutiga skjortor, mycket sällan tröja, men när vädret krävde tröja bar han en väl insliten mörkblå hoodie. På ärmarna hade hans fru tidigare med jämna mellanrum bytt ut de ellipsformade skinnlappar hon för många år sedan började sy dit. Om till exempel kontorsvärden varit mer uppmärksam skulle denne lagt märke till att det inte längre var skinnlappar på ärmarna, Percys fru hade börjat använda de färdiga jeanstygliknande lappar hon köpte på ICA Maxi och som kunde appliceras med ett varmt strykjärn. Teknikens under.

Nedtill satt oftast bruna manchesterbyxor. Oftast kan tolkas som under tiden oktober till maj. Nästan sammanfallande med när dubbdäcken byttes till sommardäck ersattes manchestern av trekvartsbyxor, han tyckte om att vara lite luftigt klädd.

Kortärmade skjortor hade den fördelen att det också, helt moderiktigt, gick att ha dem hängande utanpå byxorna, de behövde inte stoppas innanför byxorna, det tyckte Percy var skönt.

Visserligen hade han för många år sedan slutat stoppa in skjortan inte bara innanför byxorna utan också innanför kalsongerna, resultatet av en mentalt frånvarande och oinstruerande fader. Klasskamraternas retningar om den vita överkanten på hans kalsonger som stack upp ovanför byxorna och syntes, satt fortfarande kvar, som en bekant obehagskänsla. Den omtänksamme klasskamrat som gett honom tipset att ha skjortan utanför kalsongerna, men innanför byxorna, mindes Percy fortfarande med stark värme. Alla kalsongryck han slapp efter det …

Nästa steg i hans moderiktiga utveckling inföll när hans blivande fru inträdde i hans liv. Utöver många andra förändringar i hans ungkarlsliv rättade hon till både hans klädstil och sätt att klä sig. Tack vare klasskamraten slapp hon se överkanten på hans kalsonger utan kunde fokusera på att få snits på klädseln. Så lärde hon honom att skjortan inte skulle eller behövde vara stramt nedstucken i byxorna. Det såg mycket bättre ut om man, när skjortan var nedstucken och livremmen åtdragen, med några nätta ryck drog upp några centimeter skjorta ur byxan. Då föll den ledigt ned något över byxkanten och gav ett casual och snyggt intryck. Percys beundran var stor över dessa ryck som gjorde så stor skillnad.

Slips bar Percy sällan, bara när frun eller konvenansen krävde det. Som sällskapslivet utvecklat sig under decennierna innebar det att han bar slips enbart på de få begravningar han bevistade, om ens det.

Första gången han tagit på sig slips, när han så att säga hamnat under hennes ansvarsområde, hade han direkt fått ta av den och göra om efter hennes instruktioner. Det var inte så avancerat att hon tyckte att han borde byta knut, till Windsor, Prins Albert eller någon annan sofistikerad knut, nej, han fick gärna använda den han kunde (som antagligen var en variant av Oriental).  Hennes poäng var att han måste bli noggrann med att fördela längden mellan den smala och breda delen av slipsen. Den gång när hon såg hans knytning för första gången var det kraftig obalans vad avser längden. Den breda delen var mycket längre, så lång att den nästan gick fem centimeter nedanför överkanten på byxorna. Just då hade det inte gjort något om skjortan varit under kalsongen, det hade dolts av slipsen.

Hans fru menade att det hela såg obscent ut, som om slipsen likt en pil pekade ned mot hans underliv.

Dessutom, påpekade hon, kunde det lätt hända att slipsen efter ett toalettbesök hamnade innanför byxorna.

Percy, som inte glömt tidigare upplevelser med skjortan instoppad på fel ställe, var mycket tacksam för informationen från hustrun. Och fylldes av en än större beundran för hennes kunskap om såväl sällskapsliv som sättet att klä sig.

Bengt Holmgren

Jag har arbetat inom IT-branschen under många år. Man kan säga att när jag öppnade dörren och steg in till min första anställning som Datakonsult så gick hålkorten ut genom den andra dörren. Om det var någon slags recension är fortfarande oklart. Utöver en lång karriär inom IT i olika roller har jag också gett ut två böcker, den första ”Kommunalrådet och It-teknikern” utspelas i en stad som påminner om Ulricehamn. I den andra boken, ”Med ketchen Diligence mot Västindien”, berättar jag om en ungdomsseglats till Västindien.

Här, under rubriken Tänk om, kommer jag att skriva om det jag tycker är roligt att skriva om. Vad det är får du se …

Monica Olsson Rydh
Copywriter, krönikör, författare, poet, humorskribent

”Jag vill ogärna hamna i ett pennfack. Inget skrivuppdrag är för mig främmande. Be mig gärna att skriva en: B2B-text, krönika, teveserie, begravnings-dikt, slogan, dramapjäs, pressrelease, hemsidetext, humorsketch, annons-rubrik, roman eller redaktionell text!”

Ring, så skriver jag!

www.monicasskrivbyra.se
skriv@monicasskrivbyra.se

© Copyright Bengt Holmgren, Monica Olsson Rydh