Vintereftermiddag

Klockan är 13:42 och en blek eftermiddagssol har precis tagit sig förbi kontorets sydvästra hörn och belyser nu fikaplatsen. När det är dags att slå sig ned i de vinröda och grå fåtöljerna kommer den redan ha gått ned. Men ännu lyser den i en låg vinkel över sjön.

Percy, som drabbats av paltkoma efter lunchen, har rest sig, lämnat sitt rum och gått fram till fönstret för att få igång hjärnan igen. Han tittar ut över sjön som är frusen och snötäckt, under natten föll det säkert femton centimeter.

Frans kommer fram och lägger handen på hans axel, Percy hoppar till, han är inte helt bekväm med att någon utanför familjen har kroppskontakt med honom.

”Kommit en del snö i natt”, säger Frans.

Percy hummar bara som svar.

I ögonvrån får Percy syn på en snöplog som kommer söderifrån, på väg in mot stan. Den kör på GC-banan och samtidigt som den plogar släpper den ut sand från ett aggregat monterat bak på den. 

Från andra hållet, norrifrån, kommer en äldre man på skidor. Han passar på att använda snön för en skidtur på jämn mark medan snön fortfarande är kvar. Han åker mitt på GC-banan. Precis utanför kontoret och mitt för Frans och Percy möts plogen och mannen som fortsatt åka i mitten. Han har inte vikit undan en centimeter, traktorn och mannen tvingas stanna.

De står mitt emot varandra någon minut, så öppnas dörren till traktorhytten och föraren lutar sig ut, ropar något till mannen samtidigt som han med ena armen vinkar till honom att gå åt sidan.

Mannen skakar på huvudet och pekar på skidspåret bakom sig.

Gestikulerandet från skidmannen och plogföraren fortsätter och i ökande intensitet. Så höjer skidmannen högerstaven och rappar till över motorhuven på traktorn med den. Det får föraren att slita upp dörren, hoppa ned på marken och skynda fram till mannen som håller upp staven som för att försvara sig.

Inga ljud hörs in till de som står som åskådare på kontoret. Nu är det fler än Frans och Percy som tittar. Carin och kontorsvärden har också anslutit, fler är på väg. Alla följer vad som utspelas där nere.

 De kan se munnar öppnas, upprörda ord blåsas ut från dem i vita moln, armar veva, stamp i marken och hyttande med nävar och stavar. Men inget hörs, det är bara bild.

”Det är som att titta på Linus på linjen”, säger någon.

Percy hummar till svar medan andra fnissar till.

Så rundar en man traktorn, han har gått på den nyplogade och nysandade del som traktorn åstadkommit. Han stannar upp vid de grälande, står tyst någon minut, säger sedan först något till plogföraren, sedan till skidmannen.

Plogföraren tystnar och lyssnar medan skidmannen verkar fortsatt upprörd. Den nyanlände vänder sig åter till plogföraren och pratar en längre stund med honom. De båda nickar när han slutat och föraren klättrar upp i traktorn, stänger dörren men står kvar på samma plats, ett rökmoln från avgasröret visar att han gasar till.

Den nyanlände vänder sig mot skidmannen och pratar med honom, lägger huvudet på sned, sträcker fram armen och klappar skidmannen på axeln. Denne lugnar sig något men skakar flera gånger på huvudet.

Den nyanlände ruskar så på axlarna, tar upp en mobiltelefon och ringer. Under samtalet vänder han ryggen till skidmannen, går några steg, vänder om, tittar på skidmannen och fortsätter att prata. Så nickar han, avslutar samtalet och stoppar ned telefonen. Han tar de få stegen till traktorn och knackar på dörren som öppnas. Han säger något till föraren som nickar, gör en cirklande rörelser med handen kring huvudet och stänger dörren.

Den nyanlände går fram till skidmannen och säger något. Denne ruskar på huvudet och lutar sig mot sina stavar. Den nyanlände tar några steg bakåt och ställer sig att titta upp mot gatan mellan höghusen.

Det går flera minuter, så kommer en röd bil körande ned på gatan. Den svänger in någon meter på GC-banan och stannar. Ur hoppar en kvinna, omkring 160 centimeter lång, hon skyndar fram och förbi traktorn.

Skidmannen rätar på sig, ställer sig nästan i givakt när kvinnan kommer fram till honom. Då ser man att han är lång, säkert upp emot en-och-nittio, kvinnan betydligt kortare.

De många vid fönstren kan se att kvinnan redan innan hon är framme vid mannen börjar tala med honom. Hennes gestikulerande är mer tydligt, distinkt och upprört än vad plog- och skidmannen lyckades åstadkomma.

”Nu får han sina fiskar varma”, frustar Frans.

”Nu fryser han nog inte längre”, säger Sara.

Så pekar kvinnan mot mannens skidor, sedan mot bilen, vänder sig därefter om så att snön sprutar och går och sätter sig i bilen.

Skidmannen böjer sig fram och knäpper loss skidorna, sätter ihop dem och börjar gå mot bilen.

När han passerar traktorn gläntar föraren på dörren och säger antagligen något för mannen stannar upp, vänder och tar ett steg mot traktorn.

En kraftig och ilsken signal från bilen får honom att rotera och fortsätta till bilen där han lägger in skidorna och sätter sig på passagerarplatsen. Bilen gör sedan en hoppande rivstart och försvinner samma väg som den kom.

”Undrar hur han fick det när han kom hem”, säger Carin.

”Oj, jag har ett möte som började för fem minuter sedan”, säger kontorsvärden.

Jag är inte det minsta trött längre, tänker Percy.

Signatur: BeHo
Datum: 14/2-23